10 jan Krönika #11 signerat Bosse Magnusson

Bandy – från min synvinkel
Det jag ska skriva om hände tidigt säsongen 2006-2007. Men först lite av min egen bandyhistorik. Uppvuxen i Göteborg var bandyn en perifer sport som sysslades med i de norra utkanterna, i Surte och Kungälv, men i lokalpressen skrevs det ändå en hel del. I Kungälv regerade en lång man från Örebro. Bandyn kom rejält in i mitt liv när flyttlasset drog till Örebro och jag minns särskilt en annandags match i snöglopp på Vinterstadion med bandyportfölj. Jag tror ÖSK vann men jag vet inte mot vem, men Lars-Ove Sjödin var stjärnan. Jag gillade vad jag såg. Det uppstod en enorm fascination hos mig för spelet. Snabbheten, bollkontrollen och vigheten fick mig såld. Jag insåg där och då skickligheten hos aktörerna på planen.

Väl i Örebro blev jag god vän med bandyprofilen, Anders Edh, han som gjorde avtryck på Skarpe Nord i Kungälv. Våra vägar korsades på många olika vis men framförallt blev vi kollegor på den lokala sportredaktionen på Sveriges Radio P4 Örebro. När radion i början av 2000-talet blev alltmer digital, gällde det att få ut våra sändningar på annat sätt än via den vanliga radion. Webbsändningar blev därför ett sätt att nå ut till våra lyssnare. 2006-2007 var den sista säsongen med det gamla Allsvenska upplägget och i Söderserien skulle uppflyttade ÖSK ta emot Vetlanda den 26 november. Ett fruktansvärt lågtryck med stormvindar drog fram igenom södra Mellansverige och eftersom matchen spelades utomhus visste vi inte om det skulle bli match eller ej. Sverige var ju lite förvarnade av den förödande stormen Gudrun året innan, så det var tveksamt om det skulle bli spel överhuvudtaget, men det blev det.

Sveriges Radio Örebro skulle sända matchen direkt på webben. Anders och jag var förberedda till tårna med all den information man alltid har. Väl på plats ska sändningsutrustningen riggas och då uppstod ett litet problem. För att få ut ett stämningsfullt ljud, d.v.s. ljudet av publikreaktioner, bollträffar, domarsignaler etc., hänger man ut en s.k. effektmikrofon. Det blåste så mycket att denna lilla manick slog emot plåttaket hela tiden, så vi fick justera och ägnade sista timmen innan matchstart åt att hitta ett läge där inte plåtslagarljud störde sändningen.

Väl vid matchstart så tilldelades Vetlanda fördel av medvind i första halvan och ÖSKs unga lag fick verkligen kämpa i motvind minst sagt. Jag tror inte att hemmalaget var över halva banan i första halvlek. Vid ett tillfälle drämde en Vetlandaspelare bollen med full kraft i ribban från långt håll. Mitt ovana öga hängde inte med, men Anders sa med stoiskt lugn: ”Ribbträff, ojojoj”.

Om jag minns rätt var det 0-4 i baken för ÖSK. Det blåste så mycket att Vetlandas målvakts uppgift i första halvleken var att hålla målet på plats. ÖSKs målbur, som var mer besökt gav sig också ut på egna äventyr emellanåt när kastvindarna drog fram. Och faktiskt vice versa i halvlek nummer två. Den alltid så jovialiske Edh drog ett antal anekdoter från sin egen elittid och från ÖSK:s storhetstid och sa givetvis att det inte är kört. Och så rätt han hade Anders! ÖSK vände på kuttingen och kunde ro hem en poäng med resultatet 5-5.

Jag funderade mycket på om det är detta som kallas ”sportens charm”, att kunna vända ett så stort underläge. Folk säger att det är ”sportens charm” att man kan gå upp eller ramla ur en serie. För nykomlingen ÖSK hjälpte inte poängen mycket i slutändan, det blev nedflyttning när den nya Elitserien skulle spikas och ytterligare en tillvaro i Bandyallsvenskan, alltid med förhoppningen att överraska och gå upp.

Jag vet inte hur många som lyssnade på vår sändning, men det är ändå en personlig favorit bland väldigt många direktsändningar.

/Bosse Magnusson, journalist på radiosporten