01 nov Signerat Christer Blom
Det hände sig vid ett möte med Orvar Bergmark, då mycket märkt av sin sjukdom, att vi kom att uppehålla oss vid ämnet ”bästa idrottsminnet”. För mig gällde det främst minnen som anhängare och publik. För Orvar var det annorlunda.
Som en av de mest meriterade idrottarna i landet fanns det naturligtvis ett hav – ett världshav dessutom – av minnen att ösa ur. Till slut fastnade han vid det som han hade uppskattat mest under sin aktiva tid:
– Du, Christer, du skall veta att inget gick upp mot en solig söndag i februari, då isen låg blank och vi
gick till anfall – det kunde ha varit mot Bollnäs, Göta eller Hälleforsnäs. Jag kan fortfarande höra
skridskoskären, känna vinden i kinderna och nätet rassla när bollen gick i mål. Bandy är fint!
När Orvar var aktiv, var Örebro framför allt känt för tre saker: skor, kex och bandy. Skorna försvann först. Från det att ha varit skostaden framför andra i Europa tynade skoindustrin långsamt bort. Sedan var det kexens tur, i mitten av 1970-talet stängde Örebro Kex fabriken på Ribbingsgatan. Men, både roligt och anmärkningsvärt, är att man fortfarande kan höra ramsan ”Krossa kexen” från
läktarna på olika arenor i Sverige. I så väl fotboll som i bandy.
I motsats till skor och kex lever bandyn kvar. Ända fram på 1990-talet var Örebro lika med bandy i hela Idrottssverige, det vill säga ÖSK. Dessutom fortfarande bäst i landet, åtminstone om man enbart tog hänsyn till maratontabellen. Örebro SK var i topp och var så långt den enda klubb som aldrig varit ur högsta serien. Sedan hände något? Vart tog alla bandyspelare i Örebro vägen? Någonstans fanns
de och någonstans låg stadens bandytraditioner och bara väntade på att åter väckas till liv.
Så blev det och snart var Örebro SK Sveriges största klubb när det gällde antalet spelare inom bandy. Bandytrean, bandyfemman, Broman Cup och Kosa-natta rekryterade unga nya spelare, från knattar till juniorer. De gul-svarta åkte land och rike runt och hämtade hem medaljer.
Örebro SK blev en talangfabrik och skickade mängder med bandyspelare på export ut till landets bandymetropoler. Tyvärr för bandyn i Örebro, allt för många, för få stannade kvar. Listan kan göras lång och namnen räcker till både ett A-lag av högsta klass och ett B-lag av högsta klass. Idag har några återvänt och kanske är det anledningen till att vi nu äntligen kan få se bandy på högsta nivå igen. När Orvar lyfte sitt bästa minne handlade det om bandy på Edströmsvallen i Hälleforsnäs. Bandy är fint, sa han. Ja, bandy är fint, i alla väder, på alla nivåer, på alla arenor, ja överallt, säger jag.
/Christer Blohm, lärare, författare och ÖSK-orakel
