Summering av säsongen 2019/20

Här kommer en kortare summering av säsongen med fokus ur ett Örebroperspektiv. Varför var t.ex. laget mycket starkare första halvan av serien? Och vad var det som gjorde att man inte nådde upp till samma fina nivå under andra halvan av säsongen? Vi ger vår syn på säsongen nedan.

Säsongen inleddes med påmpa och ståt och en av säsongens mest minnesvärda matcher när erkänt starka Nässjö nollades på hemmais inför en lyrisk hemmapublik. 5-0 och en magisk start på säsongen. Kanske fick man här lite för stor tuppkam för i nästa match mot rivalen KVBS var det platt fall och total genomklappning defensivt. Från 0 till 9 insläppta mål mot ett lag man definitivt skall vara bättre än. Ett riktigt bottennapp, 6 - 9, även ifall KVBS kanske gjorde sin bästa match någonsin med det här laget. Här fanns inga ursäkter! Örebros två första veckor kan bäst beskrivas som "upp som en sol, ner som en pannkaka".

Veckan efter ännu ett rivalmöte på ett regntungt Tingvalla mot Boltic. Svårspelat och mycket krig i en match där Örebro var något bättre men ändå låg under med minuten kvar. Tack var en stark moral och viljan att aldrig ge upp kunde Sebastian Brandt kvittera i 91:a och Örebro hade nu tagit 3 av 6 poäng på första tre matcherna. Laget hade nog hoppats på mer men som serien utvecklade sig så småningom så var det en fullt godkänd start på säsongen.

Därefter väntade dubbelhelg på hemmaplan med möten mot UNIK och Skutskär. Där gjorde man jobbet och hämtade hem fyra tämligen säkra och viktiga poäng. Och nu hade Örebro börjat att ta lite mark i tabellen. Och på det ännu en dubbelhelg med säsongens längsta resa på schemat. Först möte med Tellus på Zinken på lördagen följt av Kalix borta pånordkalotten under söndagen. Men vi börjar på Zinken. Match mot seriens bästa defensiva lagmaskin. Örebro stod för en riktigt bra insats och var minst lika bra som Tellus. Tyvärr hade man inte samma effektivitet på de heta lägena och det avgjorde till hemmalagets fördel. Ändå en bra känsla inför flygresan mot Kalix under kvällen.


Matchstart lagom till solnedgången som var bedårande vacker och ett sällan skådat spelövertag för Örebro. Ändå hade hemmalaget länge ledningen med 1 - 0 innan ett ineffektivt Örebro fick in två klassmål via Johan Näsholm och Filip Bergman. Segern var bärgad uppe i norr men kanske än viktigare, bortaspöket alla i media talat om var för evigt utraderat! En bra helg rent spelmässigt även ifall mycket vill ha mera. Vi tänker då rent poängmässigt.

Lite vila på det innan ett namnstarkt men än så länge fiaskobetonat Gripen gästade Behrn Arena i en av de galnare matcher vi skådat i Behrnabeu på mycket länge. När hesa Sigrid ljöd hade Örebro gjort smått osannolika 11 - 2 på de stjärnspäckade gästerna och visat upp sin allra gladaste anfallsbandy som när den spelas på det här viset nog går under epitetet seriens bästa offensiv. Även en mycket stabil defensiv insats med bra försvars- och målvaktsspel. Redan tisdagen efter var det dags för match igen, då mot Kungälv borta på svårspelade Skarpe Nord. Örebro tog här tredje raka segern, återigen med ett idérikt och fartfyllt anfallsspel tillsammans med en mycket stabil defensiv. Solklara 5 - 1 borta på Skarpe Nord skojar man inte bort och Örebro var nu med i toppstriden på allvar och belackarna tvungna att laget på allvar.

Innan ett kortare juluppehåll väntade ett av seriens på förhand topptippade lag hemma i Behrn Arena, Lidköpings AIK. Örebro fortsatte att visa upp en grym formkurva och spelade ut gästerna i första halvlek. 5 - 1 på tavlan efter 45 fantastiska bandyminuter. I andra koncentrerade man sig på att hålla ledningen i schakt vilket man gjorde bra även ifall man förlorade halvleken med 0 - 2. Det vi annars minns mest från andra halvlek var den sinnessjuka ineffektiviteten sett till antalet skapade målchanser. Nu väntade ett kortare juluppehåll innan säsongens höjdpunkt för många väntade, Annandagsbandyn.

Där väntade den andra bortamatchen på Annandagen på lika många år när Örebro gästade Tillberga i ABB Arena. En match som började riktigt, riktigt illa. 0 - 4 stod det på resultattavlan innan upphämtningen, en episk sådan, inleddes. Till sist hade Örebro gjort sex raka mål och man vann matchen, en klassisk vändning men vi såg också en farhåga i inledningen när Tillberga gick fram till 4 - 0. Det visade sig att den oron, det vi sett i spelet delvis i Västerås på Annandagen, var befogad.


När serien vände den 29 december med hemmamatch mot Tillberga gick Örebro inte alls att känna igen. TB läste sönder Örebro och var klart bättre, åkte mer skridskor och såg ut att vilja vinna lite mer. Segersviten stannade på fem raka segrar den här gången. Nu gällde det att snabbt hitta tillbaka i spelet igen inför 2020 års första match där Nässjö väntade på bortaplan. En match som Örebro inledde på allra bästa sätt trots att rutinerade Simon Hagström och Robin Folkesson saknades i laguppställningen. Örebro ägde matchen rent spelmässigt och skapade en hel del heta målchanser, hade 3 - 1 välförtjänt med dryga 7 minuter kvar av matchen. Tyvärr lyckades man inte stänga igen bakåt, blev lite för ängsliga och Nässjö petade in kvitteringen på tilläggstid. Oerhört tungt så klart och det här med att tappa matcher i slutet kom delvis att förfölja laget under andra halvan av säsongen.

Nu väntade säsongens näst sista dubbelhelg när Borlänge och Faun gästade Behrn Arena. Örebro gjorde jobbet mot jumbon Borlänge på lördagen, seger med 10 - 3, även ifall man rent spelmässigt inte alls stod att känna igen. Oerhört viktig match så under söndagen mot ett jagande Falu BS. Här svarade Örebro för en riktigt stark insats rent spelmässigt men återigen tappar man matchen i slutminuterna och gästerna vann med 4 - 3. Örebro missade öppet mål från mållinjen på tilläggstid och det här med sena tapp började grina laget i ansiktet riktigt rejält.

Helgen efter det väntade säsongens sista dubbelhelg, nu på bortaplan med roadtrip till Norrland. Lördagen spenderades i trähallen i Rättvik där vi fick se två offensiva och fartfyllda lag som helt glömde bort det defensiva. Och återigen tappade Örebro matchen sent. Efter 0 - 2 i baken direkt i inledningen förde Örebro matchen och hade såväl 4 - 2, 6 - 4 och 7 - 6 innan hemmalaget, starka på hemmaplan förvisso, lyckades vända på steken och sätta segermålet på tilläggstid. 8 - 7 och en minst sagt svag insats defensivt utan tillstymmelse till försvars- och målvaktsspel. Chans till revansch då i söndagens match i magiskt väder på IP i Ljusdal. Och här fick vi uppleva både himmel och helvete. Säsongens höll på att glida Örebro ur händerna men laget hade uppenbarligen nio liv. Vid underläge 4 - 7 och nattsvart, började Örebro slappna av och spela den offensiva bandy som var så bra under första halvan av säsongen. På något osannolikt sätt vänder man matchen och går fram till 9 - 7 i en match som slutar 9 - 8. Vilken oerhört tung seger såväl mentalt som karaktärsmässigt. Och Örebro var fortsatt med i racet.

Tredje bortamatchen i rad helgen därpå när KVBS väntade på bortaplan. Örebros defensiv fortsatt tyvärr att vara riktigt dålig även här. Sju nya insläppta mål varav fyra på hörnslag där man varit så säkra defensivt fram till nu. Vid 1 - 1 i halvtid kändes det som att man hade medvind men tyvärr stämde ingenting i andra halvlek och förlusten var ett faktum. 23 insläppta mål på tre matcher är så klart alldeles för dåligt och i försvarsspelet hade inte laget gått att känna igen riktigt efter Nässjö borta. Man kände redan mot Tillberga hemma att vissa problem var på väg. Inte började det bättre mot Boltic hemma helgen därpå. 0 - 3 i baken på dryga 10 minuter och kollaps igen. Där och då tog Robin Folkesson tag i laget och fick dem att vakna. Resten kan ni. Örebro gjorde en formidabel andra halvlek och vann matchen med 9 - 5 och höll kvalhoppet vid liv, hur nu det ens kunde vara möjligt med de senaste matcherna i färskt minne. Men alla slog alla och serien blev bara mer och mer galen.

Ner till Trollhättan för match mot ett pressat och krisande Gripen. Här får man inte alls till det trots att man leder med 2 - 0 ganska omgående i matchen, på mindre än sex minuter faktiskt. Tyvärr får man några tuffa domslut emot sig och Gripen spelar bra offensivt och är snart ikapp. Bara underläge med ett mål och spelmässigt är man med inför andra halvlek. Tyvärr bränner man för heta lägen och svarar för alldeles för många individuella misstag vilket gör att Gripen har 6 - 2 innan Örebro putsar till siffrorna. Trots förlusten och en ny tveksam insats hade ändå, tro det eller ej, Örebro en liten chans på kval när man skulle gå upp mot Kungälv i seriespelets sista hemmamatch. Tuffa tider nu för Örebro rent spelmässigt och man fick ingen bra start mot Kungälv heller. 2 - 5 låg man under med när man lyckades kriga in tre mål. Oavgjort tack vare individuella prestationer och den här gången var det Örebro som fick sista ordet på tilläggstid. Ändå ett onödigt poängtapp när man var så överlägsna i spelet som man var. Men återigen under andra halvan av säsongen så ger man bort för enkla mål till motståndarna.

Nico Nevalainen, fyra mål mot Kungälv och säsongens spelare enl. Svampen


Avslutning så borta mot Lidköpings AIK som jagade kval. Inför finfina 718 personer gör Örebro en full godkänd insats och i och med att övriga resultat gick Örebros väg slutar man till sist på en sjätte plats. En klar förbättring mot tidigare säsonger men ändå kan man inte vara helt nöjda när det är så stor skillnad på första och andra halvan av säsongen. 17 poäng mot 8, det är faktiskt så det är i antalet inspelade poäng på respektive halva, låt gå att spelprogrammet var lite tuffare under andra halvan. Man måste ändå kunna ta mer än 8 poäng, det är ren fakta, tyvärr, särskilt då man har ett mycket starkt lag, framför allt defensivt om man jämför med övriga.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att man hade ett bättre flyt under första 13 omgångarna, satte defensiven och målvaktsspelet bättre, var lite effektivare sett till antalet avslut (ÖSK sköt mest i serien), man var skadefria och man bjöd på väldigt få enkla misstag. Under de sista 13 matcherna sargades laget hårt av skador på viktiga spelare, framför allt Simon Hagström men också Johan Näsholm och Filip Bergman.


Detta påverkade mer än många kanske tror samtidigt som man inte alls hittade jämnheten och den höga nivå i framför allt defensiven som man hade första halvan av säsongen. Misstagen på individuell basis var alldeles för många och ineffektiviteten för stor (se bara hörnslagen, näst sämst i serien), för att man till slut på allvar skulle kunna hota om topp 3. Ändå var man "bara" 5 poäng ifrån när hesa Sigrid ljöd i tisdags kväll. Nu väntar Silly Season. Vi uppdaterar på våra kanaler när det finns något att berätta. Vi ses och hörs!


7506370.png

© 2019 ÖREBRO SK BANDY

  • Facebook
  • Twitter
  • YouTube
  • Pinterest
  • Tumblr Social Icon
  • Instagram