Säsongen i text

Uppdaterad: mar 22

Det här var säsongen när spelarna var hett villebråd för mediauppbådet, det här var säsongen är lagmaskinen malde ner övriga lag. det här var säsongen när Örebro vars styrka sade vara defensiven, gjorde 159 mål och vann 21 av 22 matcher. Det här var säsongen när Örebro kom tillbaka till Elitserien i bandy efter 12 långa år av väntan. Nedan får ni hela storyn, från start till mål.

Säsongen startades upp i slutet på april med sex intensiva pass per vecka fram till midsommar, två kollektiva och fyra individuella pass. Innebandy, intervaller och styrka var bara några av ingredienserna i fystränare Max Erikssons planering. Träningsnärvaron var hög och när laget gick på fyra veckors ledighet från kollektiv träning körde alla på enligt schema mellan golfrundor, kitesurfing och andra somriga aktiviteter. Laget återsamlades andra veckan i augusti, fortsatte med intensiva innebandypass varvat med bl.a. rinkbandy.


Den 10 september fick man så äntra den blanka rutan i Behrn Arena för första gången den här säsongen. Knappt hann man känna på fullstor is innan Elitserielaget IFK Vänersborg väntade på bortais den 14e september. Där fick man ett bryskt uppvaknande om vad Elitserien handlar om. När tränare Niclas Holmgren hunnit fram till bänken stod det redan 4 - 0 till Vänersborg. Örebro repade mod och vann andra halvlek med 2 - 1 och fick nyttiga lärdomar inför kommande uppdrag under säsongen, en nyttig käftsmäll för laget som hade som mål att ta sig upp i Elitserien denna säsong.


En veckas träning på det och sedan match hemma i Behrnabeu mot hårdsatsande div. 1 laget Finspång. En dag på jobbet, hem i säng och sedan kick off dagen därpå med fotbollsgolf och en spännande cykelorientering som rundades av med ett klurigt pussel i trä. På det några bättre burgare och klycklingspett innan några timmars padel stod för dörren. Kvällen spenderade man sedan på Restaurang Hatt. En mycket lyckad dag som svetsade samman en redan stark grupp ytterligare. Veckan efter var det dags för tävlingspremiär när Supercupens första omgång skulle spelas.


Örebro körde Över Kungälv med 10 - 2, slog tillbaka Gripen med 6 - 2 efter en stark insats och avslutade med 4 - 3 mot Boltic. Det innebar att laget var kvalificerat för slutspel där Rättvik väntade i semifinal. Efter en så där insats i första halvlek, underläge 3 - 5, hade tränarna hittat felen och justerat dessa och andra halvlek var en ren uppvisning. 7 - 0 till Örebro och 10 - 5 totalt. Final mot Åby/Tjureda dagen därpå. I en tät och jämn match var där Å/T effektivare och vann med 3 - 1, en nyttig förlust som verkligen satte an tonen för det seriespel som komma skulle. Men först kom pandemin med raketfart och lamslog idrottssverige. Efter mycket osäkerhet, sju sorger och åtta bedrövelser, kom så beskedet att BandyAllsvenskan klassade som yrkesmässig och serien kunde spelas, även ifall alla lag per då inte ville resa. Luriga förutsättningar men efter en veckas vila och tre med träning utan möjlighet att spela match var det så dags för seriepremiär borta mot Ljusdal.


Och vilken start det blev. Man visste ju på intet sätt vart Örebro eller andra skulle stå utan en match på över en månad i benen. Men Örebro plockade fram sina kanske 20 bästa minuter på hela säsongen och gick fram till 4 - 0 på resultattavlan. Därefter bevakade man det hela på ett imponerande sätt med bud på fler mål innan "Svesjh" gjorde en soloåkning bara han mäktar med och vispade upp en reducering i bortre. Andra halvlek blev en transportsträcka och bussresan på sex timmar hem blev njutbar. Sen hemkomst och match redan dagen efter uppe i Fagersta mot nykomlingen Västanfors. Knappt hade spelarna kommit i säng förrän det var dags för återsamling och avresa för match #2 denna helg.


På en för dagen rätt fin ruta gjorde ÖSK inga misstag utan tog programenligt en komfortabel 6 - 1 seger efter en stabil insats där det gick att spela ungefär 35 minuter per halvlek, trots blåst och relativt milda vindar. Örebros tyngd märktes tydligt redan i match #2 och man började ana att det skulle krävas en hel del för att slå hål på lagets vinnarmentalitet och tunga defensiv. En veckas träning innan hemmapremiären tog vid mot ett av dom tre övriga lagen som var i slutspel i Supercupen, UNIK, och som värvat klokt och såg intressanta ut. Vad hände då när ÖSK så äntligen fick spela sin uppskjutna hemmapremiär?


Visserligen saknade gästerna några tunga pjäser men herregud vilken klang- och jubelföreställning Örebro bjöd på. 13 - 3, vi säger det igen, 13 - 3 mot ett lag som bara veckor innan sett ruggigt starka ut. Nu började man undra på riktigt vad det var den här gruppen hade på gång. Dagen efter väntade ett Kalix som även dom värvat klokt och som var både fysiska och starka defensivt. Och vi kan med lätthet säga att det här var en av säsongens tuffare matcher för Kalix var bra, riktigt bra. Och gästerna ledde med 3 - 1 i halvtid innan lagmaskinen Örebro malde ner Kalix under sista 20 minuterna och till slut vann med 8 - 5 efter en mycket stark andra halvlek som Örebro vann med 7 - 2. Men här fick man verkligen bekänna färg för första gången den här säsongen. Kalix skulle ju också visa sig vara riktigt bra ju längre säsongen led.


Därefter väntade vardagsmatch på klassiska Skarpe Nord mot Kungälv. Jobb, studier och en lång bussresa till trots gjorde Örebro ännu en gång jobbet på en ganska svårspelad is i 6 plusgrader, även ifall det var Kungälv som bitvis chockade genom att ta ledningen två gånger om. Endast en storspelande Victor Lindblom i hemmamålet höll nere siffrorna som till slut ändå fastställdes till solklara 8 - 3 till Örebro. Hemma sent i natten, några timmar sömn, jobb, studier, träning på kvällen igen för att till helgen vända ner till Rottne för match mot topptippade Åby/Tjureda som slog Örebro med 3 - 1 i Supercupfinalen.


Vad händer i Eriksson Arena egentligen? Snacka om gruvlig revansch! Visserligen relativt jämnt rent målmässigt i första, 3 - 1 till Örebro, men ett kompakt spelövertag och i andra halvlek kom också målen när Örebros tyngd och taktik gav utslag på effektivitetsbarometern. Vilken sjuk match det var, ingen hade väl kunnat tro på 9 - 2 borta mot Åby/Tjureda innan säsongen och efter Superupen?! Fantastiskt och nu började prestationerna ge eko i bandysverige även ifall Örebro av tränarna var kraftigt favorittippade innan säsongen.


Julen närmade sig nu med stormsteg när nykomlingen Jönköping väntade hemma i Behrn en grå 8 december. Återigen visade Örebro sin oerhörda tyngd och styrka under framför allt sista 20-25 minuterna i matchen, som så många gånger tidigare innan hemmamatchen mot Jönköping. 4 - 1 i halvtid blev till 12 - 1 efter 90, och hade det inte varit för en av seriens bästa målvakter i Oscar Löfquist hos gästerna, ja, då hade Örebro nog kunnat göra 17-18 mål i den här matchen. Men icke sa Nicke. Nu väntade en tuff bortamatch igen när man skulle åka till Lidköping där man haft så förtvivlat svårt att vinna dom senaste säsongerna. LAIK är alltid bra hemma men hade haft en tuff säsong hittills.


LAIK gjorde sin bästa säsong och tog ledningen ett par gånger om innan Örebro vände på steken i slutet av första halvlek och trots en krampaktig insats på isen, kanske den svagaste hittills den här säsongen? Så ledde man i halvtid med 4 - 2. Återigen, vinnarmentalitet ända ut i fingerspetsarna! I andra halvlek var det ganska jämnt spelmässigt med litet övertag chansmässigt för Örebro som här kunde hålla LAIK bakom sig och vinna med 7 - 4 utan att för den delen spela särskilt bra, imponerande, igen. En vecka till sista matchen innan jul, en ren seriefinal mot ett hårt satsande Gripen med mängder av elitserierutin. Hur det gick? Ja, bra som en säger.


Örebro spelade respektlöst med något som bäst kan beskrivas som en kaxig ödmjukhet ute på isen och man pulvriserade gästande Gripen stora delar av matchen. En tung defensiv lade återigen nyckeln och gav enkla mål framåt. 7 - 2 innan Gripen finjusterade siffrorna i slutet när Örebro tappade lite fokus p.g.a. en allvarlig skada på dittills suveräna målvakten Joakim Westberg. Innan dess hade dessutom lagkapten Sebastian Eriksson fått smaka på vad sarger kan ge i bandy, köttsår! So, tur var när detta skedde i första halvlek, kunde laget trots att man var rejält skärrade freda det egna målet och resten vet ni. Kort julledighet innan klassiska Annandagsbandyn stod för dörren med hemmamatch mot ett annat klassikerlag, Boltic.


Tidigt mål i baken på friläge där Örebro stod och sov lite på något man visste om och hade pratat om men som man glömde bort när det väl gällde. Som tur var tog man tag i det och släppte inte till fler såna lägen, vände på steken och spelade rätt bra bandy till slut, skapade enormt med lägen och vann till slut med klara 7 - 1, som i ärlighetens namn borde ha varit några mål till. Men en seger är alltid en seger och laget fortsatte att vara obesegrat och endast inneha segrar i kolumnen när Boltic så väntade på bortais, utomhus den 30e december. Och där mina vänner, där var vädergudarna på andra platser i världen än i Karlstad, vilket kaotiskt väder att spela bandy i. Vi kommer inte ens ihåg om det gick, det vart lyror i parti och minut även ifall Örebro försökte hitta någon form av spel. Det syntes tydligt att Örebro var tyngre och kunde man bara behålla kylan så skulle det här nog gå vägen trots att det blir lite lotter med såna här förhållanden. Och mycket riktigt, Örebro vann till slut med stabila 4 - 1. Efter det fick man en ofrivillig men välbehövlig vila på Trettondagen när Kungälv vägrade resa och inte kom till spel, 5 - 0 Örebro, enda nollan den här säsongen.


Nu väntade istället en skapligt häftig men ack så tuff och svårläst helg när Rättvik och Falun väntade på bortaplan med start i Rättvik Arena på lördagen. Där fick spelarna fin motion när dom vandrade dom dryga 450 meterna från omklädningsrum till hall, bra uppvärmning för vissa, värre för andra. Men vilken match vi fick se mellan seriens två klart bästa lag så här långt. Det var också den andra seriefinalen på kort tid för Örebro som vid vinst skulle skapa sig ett fantastiskt utgångsläge mot dom jagande lagen. I en match som i 90 minuter innehöll ett intensivt spel i ett mycket högt tempo svängde det friskt fram och tillbaka. När man såg första 15-20 trodde man att Örebro skulle vinna lätt men oj så hemmalaget vände på steken. Örebro kunde återigen med sin tyngd och viljan att aldrig ge upp, att alltid spela bandy i 95 minuter, avgöra på tilläggstid till 6 - 5 via en fin hörnvariant. Euforin var total, vikten av segern minst sagt tung.


Dagen efter på en perfekt ruta i strålande solsken väntade Falu BS. Linghedssonen Victor Janérs var här magisk och förde sitt Örebro till ännu en seger. Spel mot ett mål i första, i andra hade Falun desto mer och kunde hota litegrann, men Örebro vann till slut matchen rättvist med 4 - 2l Tänk att ha dom ismakarna i sin ägo, den hade vart rätt nice faktiskt! Skaplig hörna Janérs pangade in i första, när inte ens Patrik Hedberg hinner reagera, ja, då är det fart på den lilla rosa saken. Fortsatt ren segerrad i kolumnen och en veckas träning innan två tuffa hemmamatcher väntade mot TB och Katrineholm.


TB hade imponerat och är unga och duktiga på skridskorna och det skulle också komma att bli en tuff och jämn match, helt enligt vad alla inblandade förväntat sig. Dock tycker vi att Pinno var lugnare än vanligt, kände han att hans övermän inträtt på isen eller vad tusan var det som hände där?! Oavsett det så var matchen spännande mellan två riktigt bra bandylag. Högt tempo, ganska lite målchanser, men ändå 7 - 5 till Örebro efter att lagen mer eller mindre följts åt i målkolumnen. Men närmare än 6 - 5 kom inte gästerna och sett över 90 minuter bandy så var det rättvist. Örebro skapade fler heta målchanser än gästerna i denna match. Snabba kolhydrater, hem, återhämtning, sömn, match igen och derby mot Katrineholm. Dessa matcher är alltid något extra, alltid.


Örebro gjorde en oerhört stark första halvlek mot Katrineholm men hade svårt att få in bollen. Katrineholm ville inte backa hem i arslet på målvakten men tvingades till det tack vare ett aggressivt och hårt pressande hemmalag. Här borde ledningen ha varit ett par mål större men ibland vill inte bollen in. Tur då att det kom retroaktivt direkt i andra när Örebro gick fram till 5 - 1. Därefter spelade KVBS upp sig samtidigt som det såg ut som att Örebro slagit av på takten. Närmare än 5 - 3 kom dock inte gästerna vars försvarsspel var det som imponerade mest i denna match. En ny vecka stod så för dörren med match på lördagen borta mot Nässjö i Stinsen Arena.


Säsongens dittills spelmässigt sämsta insats där det verkade som att laget inte riktigt tog uppgiften på allvar. Nässjö tog så klart vara på det och var med i matchen resultatmässigt i 90 minuter. Men som så många gånger förr när ett lag har medgång och är starka och har ett fint självförtroende, spelar mot lag som har det lite tuffare, så vinner det starkare laget. Örebro tog en viktig och mycket skön seger med 3 - 2 men andades nog mest ut att man kom undan så billigt i denna slätstrukna insats som det faktiskt trots allt handlade om. Det var ganska solklara direktiv veckan efter från ledarstaben som spelarna instämde i, Nu måste vi höja oss igen och hitta tillbaka till rätt nivå. För nu skulle det krävas en mäktig maktdemonstration om man skulle vinna borta mot Gripen. Toppmatch deluxe och en seger skulle dessutom innebära avancemang till Elitserien redan i januari månad. Vi minns tillbaka till den där historiska fredagen i Trollhättan.


Örebro var inte alls på plats i första halvlek och såg nästan lika bleka ut som mot Nässjö borta. Gripen pumpade på och spelade riktigt bra väl medvetna om matchens betydelse. 4 - 1 till hemmalaget när Örebro precis innan halvtidsvilan fick in en reducering till 2 - 4. Vad som hände sen är historia. Vi vet inte vad som sades i halvtid men ut kom Örebro och körde över Gripen, både bildligt och bokstavligt. Vi tror inte att Gripen vek ner sig, men Örebro höjde sig med flera hundra procent och hade ett sjukt fokus i allt man gjorde ute på isen. Det resulterade i säsongens troligen bästa halvlek och smått osannolika 9 - 1 i andra. Glädjen visste inga gränser när matchen var slut. Örebro var tillbaka i Elitserien i bandy efter 12 långa års väntan och mycket hårt slit i kulisserna. Vilken j*vla halvlek, vilken insats, vilket lag. Firandet och glädjen efter önskar man ju faktiskt aldrig skulle ha tagit slut, bussresan hem likaså, vilket eufori. Väl hemma i Örebro vid 0215 väntade närmare 50 supportrar med bengaler, rökbengaler, sång och banderoller och vilken ynnest att få tas emot av seriens bästa supportar i Svampen. Magiskt, kort och gott.


En vecka blandat med firande (Coronasäkert) och lättare träning innan man skulle få chansen att visa Nässjö att bortamatchen var ett snedsteg i arbetet. Visst var man lite orolig hur motiverade laget skulle vara efter förra veckans avancemang, men man gick direkt ut och visade att man inte nöjer sig bara för att man har gått upp i Elitserien. Det finns andra saker att spela för, som klubbrekord t.ex. och man har så klart ett ansvar gentemot övriga lag och sponsorer, och det ansvaret tog man med den äran, spelade ut sitt fulla register, gick fram till 11 - 2 innan Nässjö gjorde tre raka i slutet och putsade siffrorna till 11 - 5. Där fick vi som hade oro på läpparna en rejäl käftsmäll. Skönt!


Hemmamatch på onsdagen efter igen där man verkligen skulle få bekänna färg mot det formstarkaste laget i serien förutom Örebro, Åby/Tjureda. Vilken match var det säsongens kanske bästa 18 minuter vi fick se av Örebro i inledningen. Vilket presspel, vilken aggressivitet och vilket bolltempo. Gästerna såg ut att vara kvar på bussen och räddades av målvakten Jussi Tervonen från ett större underläge än de 3 - 1 det stod då. Därefter vaknade Adam Rudell och i halvtid stod det 4 - 4 efter en tveksam Örebrodefensiv sista 20. Lagen följdes åt i en lika jämn andra halvlek är gästerna kvitterade till 6 - 6 efter 87:47 men där Örebro återtog ledningen och således även tog hem segern efter 88:28 med ett av säsongens snyggaste mål, regissör Alex Adeheimer, målskytt Vilgot Sjölander. Och så var klubbrekordet tangerat med chans på att bli odödliga dagen efter när bortamatch i Jönköping väntade.


På en katastrofal is i blåst och 7 plusgrader dog dock drömmen och möjligheten att bli ensamma och historiska med en segerrad om 21. Jönköping slet heroiskt och hade en omänsklig målvakt i mål och Örebro var inte riktigt där denna kväll i vare skalle eller kroppar efter den tuffa matchen dagen innan. Trots 15 - 5 i skott och 21 - 4 i hörnor lyckades man med konststycket att förlora, bara att gratulera Jönköping som ville lite mera denna kväll. Ändå helt galet att Örebro inte lyckades vinna med det övertaget. Nåja, sån är idrotten och nu väntade säsongsfinal hemma mot LAIK.


Och man avslutade säsongen lika starkt som man inledde den även ifall gästande LAIK gick fram till 3 - 1 innan Örebro vaknade till liv och vände på steken och gjorde åtta raka mål, tack och god natt LAIK. Matchen slutade sedan 9 - 5 till Örebro efter två sena bortareduceringar. En fantastisk säsong var nu tillända och spelarna fick nu gå på välförtjänt vila efter en av dom starkaste säsongerna vi sett ett lag göra i Allsvenskan på mycket, mycket länge.


* Flest poäng sedan nya BAS infördes

* Flest gjorda mål

* Minst insläppta mål

* Poängligavinnaren i laget


Hatten av för alla i laget vilket också Svampen med en väldigt fin gest visade när dom traditionsenligt skulle dela ut pris till säsongens bästa spelare, delade ut en medalj till alla spelare med motiveringen att alla var väl värda det, det här var en mäktig lagprestation.


För oss återstår nu att tacka för den här säsongen. Vi vet att klubben jobbar stenhårt i kulisserna med att bygga ett så pass slagkraftigt lag som möjligt inför återkomsten. Håll utkik här på hemsidan efter nyheter kring truppbygget fram över. Och glöm inte att buda på dina favoritspelares tröja, vi kör på till 31 mars.


Vamos Örebro!