Nyårskrönika

OBS! Detta är en personlig krönika och det som står är författarens egna tankar och värderingar. Det behöver inte stämma överens med föreningens värderingar eller synsätt till fullo.

Vilket helgalet år vi precis lämnat bakom oss. Världen har satts på prov som den inte varit i närheten av sedan spanska sjukan eller andra världskriget. Det har så klart också påverkat alla individers vardag men också idrottsklubbarnas. Sällan eller aldrig har så många varit så hårt prövade, inklusive oss själva.

Men ur askan in i elden har ett lagbygge vars mentala styrka är ramstark tonat fram. Örebro lärde sig läxan förra säsongen när man inte nådde högt uppsatta mål pga bla avsaknaden av mental styrka och i viss mån rätt fokus. Vis av lärdomen har man istället byggt delvis nytt, tagit in en ledare som fått hela gruppen att mogna på ett beundransvärt sätt. Vi pratar givetvis om Simon Folkessons intåg i truppen, vilket lyft för alla.

Men man har också ersatt spelare som efter förra säsongen inte fick förnyat kontrakt med en annan typ av vinnare. De facto är så klart också att man träffat rätt på alla fynd från div. 1 då dessa tydligt visat att man har ett par nivåer tio i sig än spelarna som lämnat. Kort och gott, det är ett mer solitt och genomtänkt lagbygge och det har gett resultat.

En annan viktig faktor är att andra spelare mognat och blivit ett år äldre. Det finns en trygghet och mentalitet i årets lag som är oerhört stark. Tillsammans har man satt en nivå som alla strävar efter att alltid ligga på. Man skall alltid tävla och ge allt, oavsett om det är en sen måndag eller en seriefinal. Den här gruppen som formats av spelarna själva tillsammans med tydligt ledarskap från tränarna, har någonting riktigt spännande på gång. 11 raka segrar skojar man inte bort.

Samtidigt vet alla inblandade att man aldrig, aldrig någonsin får tumma på detaljerna, det hårda arbete man alltid lägger ner eller den ödmjukhet inför varje enskild uppgift som man visar upp. Det har gått fantastiskt hittills men det är ingenting värt om man inte kan fortsätta att växa ytterligare och bibehålla det man börjat att bygga och därefter utveckla byggstenarna ännu mer. Det är nu allvaret börjar, alla jagar Örebro, min känsla är att det är ett läge som gruppen älskar. Harmonin är total och så länge man är hungriga på mer så kommer det att fortsätta med framgångar på isen, hur långt det räcker är sedan någonting helt annat.

Så länge man inte tummar på detaljerna och fortsätter att ge allt för varandra, alltid, oavsett, så kommer man att vara ett svårslaget lag. Defensiven är navet, allas enorma arbete för varandra hittills är imponerande och säkerligen något andra avundsjukt beundrar. Alla spelare bidrar även i offensiven. Visst är bröderna Folkesson oerhört viktiga men se även på bröderna Sjölander, i synnerhet Vilgot, vilken utveckling på den mittfältsdynamon. Sen har vi finnarna som verkar trivas som aldrig förr. Kort och gott mina vänner, det stavas harmoni och enhetlighet i gruppen, ett lagbygge som kan komma att vara det bästa vi sett på år och det. Men låt oss återkomma till den frågan lite senare, halva säsongen återstår, halva jobbet är kvar att göra.


Men visst har bandyn i Örebro varit en av få ljusglimtar detta vidriga pandemi år. Nu hoppas vi på bättre tider 2021 och vem vet, kanske får vi fira vaccinet extra mycket i mars när serien summeras? Det återstår så klart att se, fram till dess vill jag bara uppmana alla att fortsätta stötta oss. Det är ni som gör framgångarna möjliga, utan er är vi ingenting!


Sist men inte minst vill jag ta tillfället i akt att hylla Göran Liljegren, Mr. Örebro Bandy! Utan dig hade ingenting av det som håller på att hända vara möjligt, om du bara visste hur mycket du betyder för klubben och staden. Vi är dig evigt tacksam, du är odödlig!


Vi ses i dimman folket!


/Bagarn

7506370.png

© 2019 ÖREBRO SK BANDY

  • Facebook
  • Twitter
  • Instagram