29 nov Krönikan: Säger det direkt, Jag älskar bandy!
Bandyn har varit och är en viktig del i mitt liv. Jag spelade pojklagsbandy i ÖSK och samtidigt handboll för IF Start. Minns att det var snabbt ombyte efter bandyträningen
på Vinterstadion för att springa över till Idrottshuset till handbollsträningen. I 16-17 årsåldern blev det A-lagsträning och debut i andradivisionen med Start, vilket gjorde att det blev handbollen som tog över. Men jag kommer alltid att minnas hur kul jag tyckte det var på Vinterstadion. Bandyträningen tyckte jag var roligast. A-laget var riktiga idoler och SM-finalen 1973 var en höjdare. Annars hade jag mina tidiga idoler på Brandkåren där pappa Arne jobbade. Jag fick hänga med bl a Orvar Bergmark och Olle Sääw, tidigare bandystjärnor.
Återkomsten till bandyn blev när sonen Lasse började på skridskoskolan och vi startade bandylaget för pojkar födda 1988. Tränare Lennart ”Köttis” Söderkvist och ett kanongäng med ledare runt laget där jag hjälpte till på isen, fick uppleva några otroligt roliga år där laget vann i stort allt vi ställde upp i. På slutet gick vi till semifinal i SM för pojkar 15. Vi föll i två tuffa matcher mot värsta rivalen Västerås, som sen vann finalen stort. Jag skulle säga att det var vi och Västerås som var bäst i Sverige vid den här tiden. En stor del i framgången hade Erik Säfström, som även debuterade i A-laget 15 år gammal. Vi runt laget såg väldigt tidigt att det här var en talang utöver det vanliga. Det har varit väldigt kul att följa Eriks karriär som verkligen blivit vad den lovade, numera Villa-Lidköping och landslaget. Men ingen spelare kan göra ett helt lag, vilket visade sig när 5 killar till från laget kom att spela i ÖSK:S A-lag (Fredrik Olausson, Fredrik Spang, Lasse Nykvist, Patrik Andersson, Pierre Jacobsson).
Sen följde juniortiden med Kent ”Sudden” Sundin som tränare (välkänd profil med en fin bandykarriär för ÖSK). Den blev också framgångsrik med bl a två finaler i Svenska Cupen i Edsbyn. Efter en av dem blev vår Patrik Sjöström uttagen i juniorlandslaget. Vi föll mot Sandviken och ryska Vodnik. Kent fortsatte att träna Gustavsberg i Stockholm och lockade dit Lasse, som sedan spelat där i många år och också varit med att spela upp Tellus i Elitserien. Jag var före det med att leda ÖSK:s talanglag i div 1 under två år vilket var väldigt roligt. Jag satt också med i ÖSK:s styrelse under några år när Hans Eklind var ordförande. Detta gjorde nog att jag accepterade att ingå i Gustavsbergs styrelse under flertalet år.
Jag måste också säga att ungdomsbandyn under den här tiden hade stor framgång i Örebro med många lag, mycket tack vare duktiga tränare och många engagerade ledare.
Så jag har upplevt bandyn från många synvinklar under åren vilket varit väldigt kul. Men ytterligare en har varit viktig för bandyn. I mitt jobb på Stadsbyggnadskontoret startades en utveckling av hela Eyrafältet som jag fick hålla ihop som planchef. Det började med frågan om gamla träläktaren på Eyravallen skulle bevaras eller inte. Fotbollsarenans utveckling ledde även till att Vinterstadion kom i fokus. Efter många turer bestämdes att bandyhallen skulle byggas och även att hockeyarenan fick en uppgradering. Idrottshuset byggdes ut och hela området kompletterades med 600 bostäder, kontor, butiker, restauranger mm. Eyrafältet blev helt enkelt som en ny stadsdel, vilket är ett av de utvecklingsområden i Örebro som jag är mest stolt över under mina 42 år på Stadsbyggnadskontoret (gick i pension 1 september).
Jag minns att jag tidigare skrivit om bandyhallen i ÖSK-aren vilket blev uppmärksammat. Jag påpekade att hallen inte känns färdig, framför allt för åskådarna. Det råkalla klimatet och dåligt med uppvärmda ytor med möjlighet för försäljning mm, gör att man som besökare inte känner sig särskilt välkommen. Men det ska ändå bli väldigt roligt att få gå på elitseriebandy i vinter. Vi ses väl där.
/Ulf Nykvist, guldmedaljör ÖSK
