Bondesson: Bandy från min synvinkel

Örebro SK Bandy är tillbaka i Elitserien – vad glädjande det är och vilka stora förväntningar det skapar hos många och återkallar många historiska minnen av bandyn i vår stad.

 

Det finns ju en mycket rik historia att relatera till här. Örebro är en av de stora bandyklubbarna i landet med fem SM-guld, de flesta i slutet av 1950-talet. Västerås sågs länge som ärkerivalen och lagen möttes ofta i annandags matcherna. Den enda SM-final de hittills mötts i var 1973, då Västerås vann med 4-1. Publikrekord på Eyravallen blev det 1959 i en match mot Västerås med 12 736 åskådare. Senaste gången ÖSK-bandy fanns med i elitserien var 2008/2009 då man slutade sist. Men nu, efter många år, är man äntligen tillbaka i högsta serien!

Den moderna bandyn har sitt ursprung i nordöstra England under mitten av 1800-talet. 1875 spelades den första reguljära bandymatchen ”Hockey on Ice” i Crystal Palace London. Bandyn kom till Sverige på 1890-talet, och svenska mästerskap har spelats sedan 1907. Den första officiella bandymatchen i Sverige spelades på Nybrovikens is den 12 februari 1901. ÖSK Bandy har en rik historia och har spelat 63 säsonger i högsta divisionen, har varit i tio SM-finaler och vunnit fem av dem. Den första 1955, den senaste 1967. Klubben hade sin storhetstid under 1950- och 1960-talen, då många av spelarna fanns med i landslaget och var välkända i hela bandysverige, bl a Orvar Bergmark, Olle Sääw och Hans Nordin.

Örebro är en fantastisk drottstad med många elitlag och omfattande breddidrott utifrån ett starkt föreningsliv. Här har grunden lagts för alla framgångsrika elitlag. Bandyn har spelat en stor roll sedan 1950-talet, även om den senaste tiden inte inneburit spel i Elitserien. Dock har Örebro producerat många duktiga toppspelare som idag finns i andra lag, där nu många av dem kommer på besök till bandyarenan under säsongen. Det blir spännande och intressanta bandymatcher.
För mig följde bandyn med min uppväxt i Tranåsbygden. Det finns en rik bandykultur i norra Småland med Tranås BoIS, Nässjö IF och Vetlanda BK – det småländska bandyfästet som gav bandypubliken massor av derbyn. Speciellt har rivaliteten med Nässjö IF varit bestående under åren, med återkommande publikfester.

Bandyn hade en mycket stark tradition under lång tid, de flesta barn och ungdomar provade på bandy som spelades på den minsta is som fanns. Tranås BoIS hade sin storhetstid på 1960-talet hade och mötte varje år ÖSK bandy som var topplag. De största idrottsevenemangen alla kategorier då var matcherna mellan Tranås BoIS och Nässjö IF med 6 – 9000 åskådare. Det var bandyfeber och derbyn som var de stora händelserna i bygden – de stora snackisarna med mycket heta drabbningar.

1965/66 vann Tranås BoIS den södra serien, den bästa placeringen någonsin, i hård kamp med Nässjö IF. Örebro SK kom på åttonde plats den säsongen. En av Tranås BoIS mest kända spelare var Torsten Sparv, legendarisk målvakt och även med i landslaget under flera år. En annan av bandyns stora profiler under 1960-talet var Uno Wennerholm. Han var en av Tranås och Nässjös mest kända idrottspersonligheter, spelade främst i Nässjö och vann SM-guld. Han var också framgångsrik ishockeyspelare i Tranås. Men han var lika känd som Frälsningssoldat, duktig musiker med blåsinstrument.

Det var ganska ovanligt på den tiden att vara både aktiv kristen och elitidrottare men Uno var mycket tydlig med sin kristna tro och blev en tidig förebild för andra unga idrottare. Han blev också förbundskapten för Sveriges bandylandslag 1965-68, spelade elitbandy i Nässjö IF tills han var 44 år, och slutade inte med bandyn förrän han var 64 år i Aneby SK! Det måste vara ett svårslaget rekord i ålder. Under 1970-talet hade Uno Wennerholm en musikaffär i Tranås samtidigt som han och familjen tog emot många struliga ungdomar. Uno var en fantastisk person, han var mycket omtyckt var han än fanns och gjorde stora insatser för bandyn i Sverige och för medmänniskorna i Tranåsbygden!

Men vad kommer Örebros spel i elitserien att betyda? Först tänker jag att bandyn gjort en otrolig resa till Elitserien, med mycket små resurser i förhållande till andra elitlag i Örebro – det är verkligen hedrande. Det finns en stark bandykultur, men idag är det dessvärre inte så stor grupp människor som finns nära bandyn. Jag hoppas verkligen att många fler ska komma till matcherna, att intresset ska öka ordentligt och att många fler ska upptäcka och lära känna bandyn som sport.
Dessutom vore det glädjande om många ungdomar lär känna bandyn och börjar spela. Det måste finnas en tillväxt underifrån, det som varit lite av Örebros styrka som klubb. Så jag kommer med glädje att följa bandyns återkomst i Elitserien och önskar all framgång för Örebro SK Bandy. Vi ses i bandyhallen!

/Lennart Bondeson, ordförande i Kulturnämnden och ÖrebroPorten Fastigheter AB, samt ledamot i Örebro kommunfullmäktige.