03 mar Analysen: Därför gick det som det gjorde
Det blev bara en säsong i Elitserien den här gången. Varför är en berättigad fråga som jag som enda anställd skall försöka belysa på ett nyanserat sätt nedan efter att ha analyserat i lugn och ro en tid under och efter serien.
Jag personligen (Johan Allansson) tar på mig ett stort ansvar för mycket av det som vi inte lyckats att få till. Det är ett par tunga nyckelfaktorer som spelar en stor roll och för att sätta utmaningen klubben stod inför i ett passande sammanhang kan man citera lagets tränare Niclas Holmgren om skillnaden mellan Allsvenskan och Elitserien: ”Det är som två olika sporter”.
• Ekonomi (Spelarbudget)
• Organisation
• Sport
• Intresse
• Arenan
Ekonomi
Min bedömning är att om man skall ha en rimlig chans att hänga kvar i Elitserien samt att etablera sig i densamma, så krävs en omsättning i klubben på mellan 6-8 miljoner kronor. Vi ligger på runt 3 miljoner och spelarbudgeten är en del av den summan utan att nämna den vid exakt summa. Det ger begränsningar. Etablerade klasspelare med rutin och erfarenhet vet sitt marknadsvärde och vill ha lön därefter. En större budget och omsättning hade kunnat ge de där livsviktiga 3-4 etablerade spelarna som är skillnaden mellan att åka ur och att hänga kvar.
Pandemin spelade också en stor roll och kom olägligt för oss och det var väldigt svårt för marknadsgruppen att locka nya partners när i stort sett hela samhället drabbats stenhårt av pandemins effekter på ekonomin. Vi har p.g.a. detta bl.a. inte haft möjlighet att ha den medicinska stab som krävs på den här nivån och som hade gjort att några spelare inte varit hämmade lika mycket när det skall spelas 2-3 matcher i veckan. Skall vi tillbaka till Elitserien vilket så klart målet är ett delmål i framtiden, så måste vi öka omsättningen och marginalerna. Och då krävs en större och bredare organisation.
Organisation
Här har vi inte alls räckt till. Under ett antal år har vi jobbat med minimalt med resurser i vår organisation och vi var inte fler under elitseriesäsongen. Att vi har lyckats ro den i hamn vid sidan av isen med alla uppgifter som tillkommer med spel i Elitserien är en mindre bragd. Det har varit 6-8 personer som driftat allt från marknadsgrupp till arrangemang och det håller så klart inte om man vill utvecklas och passa i Elitseriekostymen vid sidan av isen.
Det har så klart medfört att allt inte varit på den nivå vi haft som mål att vara på. Det har för att nämna ett exempel varit två personer som jobbat ideellt vid sidan av heltidsjobb med marknad, då är det inte lätt att landa nya partners och utveckla relationerna med befintliga. På arrangemang/event har det varit en person som egentligen planerat och gjort allt. Ja, ni hör! Här måste det hända saker och vi måste bli många, många fler som hjälper till om bandyn skall överleva på sikt i Örebro, det är en tuff och hård sanning vi alla är väl medvetna om och tyvärr lyckades vi inte få tillräckligt många ideella med oss in i den här säsongen för att kunna leverera på en bra nivå, vi har varit alldeles för få.
Sport
Till slut var vi 15 poäng och 98 mål från den sista kvalplatsen som Bollnäs tog. Vi var med andra ord aldrig nära att via kval eller fast mark säkra ett nytt kontrakt. Rent sportsligt hade vi tyvärr inte ett tillräckligt bra lag och det hänger ihop med ekonomi/spelarbudget, få tillgängliga spelare på sillymarknaden under pandemiåret och brist på erfarenhet av spel på högsta nivå.
Från att ha varit helt överlägsna defensivt i AS för att i Elitserien släppa dryga 8 mål per match bakåt. Som sagt, det är som två olika sporter och kanske blev vi lite tagna på sängen och chockade över hur stor skillnaden faktiskt var såväl i A-laget som i klubben. Det får vi dra lärdom av och det positiva som vi kan ta med oss är att det är många unga spelare som fått se vad som krävs på högsta nivå och fått ett års erfarenhet av spel på densamma. Det blir viktigt framöver.
Sen går det inte att komma ifrån att vi inte lyckades ersätta Nico, Saku och Adeheimer. Tre av våra poängstarkaste spelare i Allsvenskan och våra två bästa målskyttar lämnade av olika anledningar. Det påverkar så klart, oavsett vad folk säger eller tycks vilja tro. Vi tappade t.ex. mycket i vårt djupledsspel framåt. En annan sak som så klart påverkat är att de två spelare (bröderna Folkesson) som skulle bära det här laget i Elitserien, spelat hela säsongen småskadade på smärtstillande. Och då har dom inte riktigt kommit upp på den nivå dom kan och som hade krävts för att höja laget ett par nivåer.
Det blev för tufft som helhet att jobba heltid och spela i snitt två matcher per vecka och ha träningar på det, träningar som när det var som mest intensivt blivit lidande och man har då inte haft möjlighet att jobba med dom bitar man kanske skulle ha behövt för att bli bättre. Och man fick också redan från vecka 1 jobba oerhört hårt med den mentala biten när det mesta gick emot. Sen har man gjort en hel del bra matcher och spelat jämnt med många lag men över 90 minuter bandy har man inte räckt till och det vittnar också tabellen och avståndet upp till kvalplats om.
Intresset
Tyvärr har intresset varit ganska svalt. Det kan dock delvis förklaras med en vikande publiktrend i Elitserien på x antal procent. När den gått tungt på isen och hallen är minst sagt ogästvänlig, mer om det under Arenan, så har vi inte lyckats locka publik i den utsträckning som krävs för att man skall få arrangemangen att gå runt och i vissa fall också ge merintäkter så att man går plus på matcherna. Även här missbedömde vi tyvärr intresset i Örebro när återkomsten var ett faktum. Många var vi som trodde att vi skulle nå en siffra på 1500 personer i premiären, den stannade på runt 500.
Så här finns det mycket jobb att göra för att öka medvetenheten och intresset för vår klubb och sport. Det skall alltid vara en fest att gå på bandy oavsett tabelläge eller form och det skall alltid finnas en massa kringaktiviteter som gör att meråskådaren lockas till arenan och eventet. Kort och gott, det skall vara en fest för hela familjen. Här får undertecknad ta på sig ett stort ansvar då vi inte lyckats marknadsföra oss i den utsträckning som krävs. Vi har heller inte lyckats locka till oss näringslivet i tillräckligt stor utsträckning för att ta nästa kliv.
Men den kanske allra viktigaste spelaren här är arenan. Där måste det hända någonting drastiskt, annars kommer det bara att komma de där 200 bandyentusiasterna varje match.
Arenan
En av Sveriges kallaste och absolut mest råa bandyhallar. Tråkigt när vi har en bandyhall att den inte är anpassad för elitverksamhet och idrott på högsta nivå. Det påverkar inom alla segment i klubben, men så klart mest på publik- och marknadssidan. Det finn ingenstans att värma sig, vi har inga VIP-utrymmen eller loger som gör att vi kan ta hand om våra partners på ett tillfredsställande sätt och vi saknar möjligheter att jobba med digital marknadsföring och visning i arenan. Storbildsskärm finns i övriga ”elit” arenor i Örebro, t.ex. i Idrottshusets alla hallar.
Här måste vi jobba stenhårt för en utveckling mot bättre förutsättningar, som tur är har vi allt som oftast en bra is att lira bandy på men det är en klen tröst i sammanhanget när vi inte kan utveckla arrangemangen och ta hand om de få som stöttar bandyn på ett bättre sätt. Skall vi bli fler måste vi ha möjlighet till detta, så enkelt är det, tufft, men det är verkligheten.
Sammanfattning
Kort och gott så behöver bli många fler som ideellt hjälper till att driva föreningens utveckling framåt. Vi behöver också kraftsamla på marknadssidan och i vårt hållbarhetsarbete för att locka till oss nya partners. Vi måste bli bättre på att ta hand om och ge våra ungdomar rätt förutsättningar att utvecklas och vi måste vara mycket mer synliga ute i regionen. Syns du inte så finns du inte!
Vi ligger ljusår efter många andra bandyföreningar när det gäller helheten, främst p.g.a. att vi inte har ungdomsverksamheten i samma förening, det lider vi mer än ni någonsin kan tro av. Ett hästjobb väntar när det gäller att ta klivet in i framtiden för föreningen. Ekonomiska åtstramningar samtidigt som man skall satsa framåt på alla plan för att utvecklas. Jag tror på epitetet att man behöver ha ett starkt representationslag i en förening för att ungdomarna skall ha något att sikta emot och se upp till. Det är också en nyckelfaktor när man skall prata bandy med nytt folk som kanske inte är så hemma i vår traditionsrika miljö.